Erika Lagerbielke

Först är världen blå. Sedan blir den röd och grön. Hon kan ge världen vilken färg som helst. Erika är fyra år och ser ut genom fönstren på glasverandan. Det är de glasrutorna i olika färger som får henne att stå där. Så fort hon flyttar sig bara lite förändras hela världen. Nästan femtio år senare är Erika Lagerbielke lika intresserad över hur små förändringar i glaset gör stora skillnader.

Om man hade frågat Erika när hon var barn vad hon skulle bli när hon blev stor, hade hon förmodligen inte förstått frågan. Mamman var textilkonstnär och pappan var grafisk formgivare. Att bli konstnär var självklart för henne.

– Vad skulle man annars göra? Jag visste knappt att det fanns några andra yrken säger hon.

Så hon utbildade sig på Konstfack och valde linjen för industridesign. Praktiserade på Orrefors och gjorde så bra ifrån sig att hon blev erbjuden att fortsätta.

Hon hade alltid tyckt om den rena och klassiska designen som präglade Orrefors och hon beundrade elegansen hos tidiga konstnärer som Simon Gate och Edward Hald, och modernare som Nils Landberg och Gunnar Cyren.

Det syns tydligt både i hennes bruks och konstglasdesign. Hennes vaser och skålar i graal och överfångsteknik präglas av samma tidlösa elegans.

Korta tyglar

Glaskonstnärer säger ofta att glaset lever sitt eget liv. Att det inte går att tämja. Om glasmassan vore en flock unghästar, så släpper en del konstnärer dem lösa och låter de fara ut i full galopp. Andra har viss pli på flocken men accepterar en och annan avvikare. Glaskonstnären och formgivaren Erika Lagerbielke håller hästarna i korta tyglar och får dem att ta dressyrsteg.

– Glashantverkarna tycker nog att jag är den petigaste konstnär de har jobbat med, säger hon. Men när man arbetar med enkelhet måste allt bli rätt.

– Jag kan bli helt förälskad i någon som förstår hur jag vill ha det!

Servisen Divine, som hon formgav till Victoria och Daniels bröllop, skulle ha ben som var 6,5 millimeter tunna. Exakt. Varken mer eller mindre. Erika Lagerbielke kallas ofta "servisglasets drottning" för sin förmåga att formge glas som fångar en stor publik och behåller sin popularitet i decennier.

Skönhet och funktionalitet. Ett bra exempel är serien Intermezzo, glaset med sin magiska koboltblå droppe av luft i benet.

Det började tillverkas för trettio år sedan och är fortfarande en storsäljare. Men om inte mästerblåsaren hade varit mycket envis och olydig hade glaset aldrig kommit till.

Erika var inspirerad av antika 1700-tals glas där kupan ofta avslutades med en innesluten luftbubbla i benet. Hon vill prova och med hantverksskickligheten hos glasarbetarna fick de till ett glas med bubbla. Men när hon stolt presenterade glaset för en vän kunde vännen knappt upptäcka bubblan.

Den var uppenbarligen inte alls lika tydlig för andra som för Erika själv. Om man kunde färga bubblan, tänkte hon, då skulle den bli tydlig. En av hantverkarna blev entusiastisk för idén och ville prova direkt. Det visade sig vara mycket knepigt, men han gav sig inte. När en arbetsledare fick syn på hans försök beordrades han att sluta med dem.

– Det där går inte. Det blir ändå aldrig något av det, sa han. För mycket teknikutveckling.

Hemligt projekt

Där kunde historien om Intermezzo varit slut om inte glasblåsaren varit mer envis än lydig. På kvällar och helger smet han upp till hyttan.

– Han brann ju också för utveckling i hyttan och för nya idéer, säger Erika.

Projektet pågick i hemlighet i flera månader så fort hyttan var tom. Till slut en sen kväll, efter att ha låtit tillverka ett nytt verktyg med hjälp av en arbetskamrat stod plötsligt ett vinglas där. Med en graciös blå luftdroppe i benet. Försiktigt packade han in glaset i en gammal konsumkasse och gick hem. Han hade lyckats!

Dagen efter presenterade han det förbjudna glaset för Vd:n som blev entusiastisk. På stående fot bestämde han att glaset skulle i produktion. Intermezzo blev succé och idag finns droppen i även i svart och vitt.

Erika har ofta sagt att "allt jag vet om glas bor i den där droppen".

– Den har lärt mig att det går att göra saker som ingen tror är möjligt. Att flytta gränserna. För Erika är den också ett exempel på vad man kan uppnå när alla är engagerade och överträffar sig själva.

Torrsimma i öl

– Nu vet jag att "det går inte" egentligen betyder "det har vi aldrig gjort förut".

Erika Lagerbielke stimuleras av att analysera användarnas behov, men tycker att industridesign är så mycket mer än bara ändamålsenlighet.

– Det finns något bortom nyttan, säger hon. Jag vill att glaset ska tillfredsställa alla sinnen.

Med hjälp av skickliga öl och vinkännare har Erika utforskat hur olika glas ska se ut för att bäst ta tillvara dryckens arom och smak. Ett ölglas är inte bara ett ölglas. Ju mer hon studerat desto fler nyanser har hon hittat. I flera år har hon smakat och doftat, och smakat igen.

– Jag kan torrsimma i öl vid det här laget.

Intresset för öl har vuxit enormt de senaste åren och öldrickarnas önskemål har förfinats. Det ställer nya krav och Erika ser det som sin uppgift att förstå behoven och formge olika sorters glas för olika sorters öl.

En India Pale Ale ska till exempel inte serveras i samma glas som en pilsner eller lager. Glaset Beer Taster är speciellt designat för India Pale Ale. Det har formen av ett provningsglas och är inte så stort, eftersom ölen ofta är smakrik och alkoholstark. En rund form som lyfter fylligheten. En rak öppning så att alla eventuella jästdofter vädras bort eftersom en ale är överjäst.

En lager däremot serveras bättre i glaset Beer Lager. Det är ett stort glas med kägelform som går inåt vid mynningen så att humlens blommighet bevaras.

Glasen ska också tala till våra taktila behov, kännas intressanta och skönt att hålla i. Ha balans.

Även om Erika Lagerbielke har en stark passion för den industriella formgivningen och

drivs av att möta användarnas behov, fyller konstglaset en viktig funktion för henne.

– Det är då jag kan göra som jag själv vill och uttrycka mig själv. Använda andra hjärnhalvan, säger hon. Där behöver jag inte analysera lika mycket.

Hon arbetar mer intuitivt och försöker följa glasets egna rörelser.

– Jag gillar att få det som jag vill ha det, men vägen dit kan ta olika riktning och ha olika processer.

Idag kan Erika Lagerbielke titulera sig professor i glasdesign, och undervisar bland annat på designlinjen vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Eva-Pia Worland